Topp-Meny

Arkiv | Vardagens knasigheter

Pinsamheter och skratt

Nu kan man lyssna på mig också…

Min första bok ”Vardagstjafs & Insikter” kom ut som e-bok i höstas. Boken är korta kåserier och tankar om Livets, så som jag ser det. Vardagligt, humoristiskt (hoppas jag!) och med hög igenkänningsfaktor (säger de som läst den). Inbakat (haha) finns också några smaskiga recept. Nu har jag och Patric slitit ett tag för att kunna erbjuda den som ljudbok. Idag är det premiär! Boken kan lånas gratis på Elib eller köpas i de flesta internetbokhandlar som t ex Bokus. Om du är nyfiken kan du lyssna på ett smakprov här:

Tipsa om detta...Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on Pinterest
Fortsätt läsa

Är det verkligen sunt att vara nyttig?

Överallt matas vi med önsketänkandet. Hur vi ska se ut, hur vi ska må, hur vi ska leva. När man kommit upp i den aktningsvärda åldern av 44 år så har man blivit lite luttrad, men ändå tror jag att jag påverkas undermedvetet. Jag är så glad att det kommit fram en del sanningar om retuscheringar och galna utseendekrav i modevärlden. Men ändå sitter de flesta där och tror att reklam och annat är på riktigt? För ett tag sedan var det mycket snack om ”plussizemodeller”, ”vanligt-folk-bilder”och ”hälsosamma ideal” men det har nu försvunnit helt. Igen.

Samtidigt som modellerna blir allt mindre får man höra en hel del om LCHF och mättat fett. Det är bra för oss. Vem kunde ana att naturligt fett från djurvärlden kunde vara BRA för oss? Vilken grej! Att alla de där ”nyttiga” margarinerna bara var plastmolekyler (eller nåt). Tänk vilken skräll att det är bättre att äta det som finns naturligt i vår miljö än att glufsa i sig processade konstgjorda ämnen. Men ändå finns det kvar en misstänksamhet mot vanligt smör och mjölk med 3 % fett. Vi är välprogrammerade. Margarinförsäljarna har haft plats i vår hjärna så länge att det är svårt att tro på att vanligt fett är hälsosamt. Vi är ganska lättlurade får man erkänna.

Det senaste året har jag försökt leva så kravlöst som det är möjligt. Jag har slängt vågen på Tippen och ätit precis vad jag har haft lust med. Lite förvånande mår jag väldigt bra när jag äter det jag är sugen på. Följer kroppens flöde liksom, den får styra vad och när jag ska äta. Då blir det faktiskt regelbundna måltider med varierad kost. Mitt problem är att jag äter mer än jag behöver. För att det är så gott med mat. Eller beror det på något annat? Jag har forskat lite på mig själv. Ju mer socker jag äter, desto mer sugen blir jag. Ju mer kaffe jag dricker desto mer sugen blir jag. Och om jag låter det gå för lång tid mellan målen så är det helt kört, då går jag omkring och är sugen resten av dagen. Det är som om hjärnan fortfarande är hungrig fast kroppen och magen skriker att det är fullt.

Jag skulle inte bry mig så mycket om det inte var så att mina arbetsbyxor har blivit för små. Det var arbetet med min bakbok som ställde till det. Jag åt och åt. För att smaka och testa om recepten funkade. Men också för att frysen blev full ganska fort. Min omgivning hjälpte mig att äta upp kakorna, men det hamnade många i min mage ändå.  Nu känner jag konsekvenserna tydligt. Knappen i mina arbetsbyxor gör ONT. Hemma går jag mest i mjukisbyxor. Så det är dags att göra någonting. Men absolut inte göra våld på kroppen. Min egen variant av nyttigt ätande blir att under en månad undvika vetemjöl, socker och margarin. Ska bli spännande att se vad som händer.

Smart drag att undvika mjöl och socker lagom till påsk va? Nu hoppas jag att jag orkar stå emot alla frestelser den kommande helgen. Men jag önskar er andra en Goood Påsk!  (Och naturligtvis betyder inte detta att jag slutar att baka goda saker, det innebär bara att jag kommer bjuda mer och äta mindre en månad. Eller tills arbetsbyxorna passar igen. 😉 )
godiskontrafrukt_web

Tipsa om detta...Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on Pinterest
Fortsätt läsa

Min sockerkvot är nog fylld för ett tag – idag blir det vitlökssoppa

Sedan jag kom på att jag skulle samla alla mina receptfavoriter i en egen bakbok (”Det godaste jag vet”) så har det bakats som aldrig förr här i mitt kök. Jag var ju tvungen att testa alla recept noga, och sedan var jag tvungen att ta en del nya bilder. Jag är väldigt nöjd med min bok. Men den fick konsekvenser. Jag ser det tydligt när jag tittar ner och jag känner det när jag ska knyta skorna. Ganska ofta är jag rädd att skjuta någon med byxknappen, den sitter så tajt. Jag har hamnat i ett läge där jag bryr mig mer om att få mer kaka än att byxorna ska passa. Inte bra! Måste nog avgifta mig ett tag. Mindre socker och mer nyttigheter. Kanske skulle må bra av en och annan promenad också…
leassoppa_web
Idag hade jag tänkt göra Leas underbara vitlökssoppa. Den är en av de godaste soppor jag ätit. Jag ställde fram alla ingredienser på spisen, redo att sätta igång. Då ringde telefonen. Svärmor ville bjuda på tonfisksallad. Vilken tur! Jag slapp laga mat, men får ändå äta nyttigt. (I hemlighet hoppas jag att det blir någon kaloristinn och sockerrik efterrätt. Om man blir bjuden är det ju oartigt att tacka nej.)

Eftersom jag talat mig varm om Leas vitlökssoppa så ska jag dela med mig av receptet direkt. Men tillagningen får vänta tills imorgon 🙂 Tänk på att ta det lite lugnt med vitlöken om du inte är van. Men när man tränat upp sig är det bara att ösa i.

Leas Underbara Vitlökssoppa (2 – 3 portioner)
1 gul lök
10 – 15 vitlöksklyftor
smör att steka i
5 dl vatten
1 buljongtärning (grönsaksbuljong)
2.5 dl krossade tomater (halv burk)
cayennepeppar och salt efter smak
2 äggulor
3 dl vispgrädde

Skala och hacka lök och vitlök. Fräs mjukt i lite smör. Häll över vatten, buljongtärning, krossade tomater och smaka av med salt och peppar. Låt puttra i 30 minuter. Vispa ihop grädde och äggulor. Häll i soppan som sedan får koka upp. Klart! Servera gärna med krutonger. Om man får soppa över är den jättegod att ha som pastasås nästa dag 🙂
Enkelt och fantastiskt gott! Och ni vet väl att om alla äter vitlök så känner man inte varandras vitlöksandedräkt?

Tipsa om detta...Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on Pinterest
Fortsätt läsa

Arv eller miljö?

Idag hittade jag en sorglig sak på övervåningen. Det var en död blomma. Jag brukar inte bli blödig av döda blommor, men den grep mig på ett oväntat sätt. Eftersom jag har blommans tvilling i köket kunde jag se förfallet i nytt ljus. Blomman i köket har fått vatten, sällskap och omvårdnad. Blomman på övervåningen har stått i sin ensamhet, bortglömd och törstig. Samma blomma, olika behandling. Det är bara att titta på skillnaden… Tänk vad lite vatten och uppmärksamhet kan göra skillnad!

olikalika_web

Tipsa om detta...Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on Pinterest
Fortsätt läsa

Tidsbrist!!!

Just nu händer allt på en gång. Nytt jobb, flytt till ny stad och allt som händer i kölvattnet på det. Bakningen hinns inte med. Grejerna nerpackade. Väntar på nya ugnen i nya huset på nya orten. Det blir målarfärg, spackel och tapeter istället för mjöl och bakplåtar ett tag framöver.

Men håll ut – jag kommer snart tillbaks med mer inspiration än nånsin 🙂MålarkluddTapet

Tipsa om detta...Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on Pinterest
Fortsätt läsa

Regine med röda mulen

Trodde jag var en tålig person. En som står ut med jobbiga saker utan gnäll. Men jag får erkänna mig besegrad av Eländig Förkylning. Jag tycker väldigt synd om mig själv. Nu har jag haft feber 5 dagar, och jag är så trött på att inte orka göra nåt. Näsan rinner och halsen kliar. Snart kommer väl Tomten och hämtar mig – tar fel på mig och Rudolf. Min näsa lyser så röd så man inte ser klart vem den sitter på.

Näe, jag gör som katten – fortsätter slappa. Bara att dra täcker över huvudet, julen får vänta…
nova_web

Tipsa om detta...Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on Pinterest
Fortsätt läsa

Varför???

Blir så arg. Fattar inte varför man ska behöva låsa in saker för att de ska få va ifred!? Idag när Mirja och jag kom till vår lokal för att ha veckans drop-in-eftermiddag såg vi att någon snott vår ”välkommen”-skylt. Varför? Så onödigt. Så trist. Hoppas den som tog den snubblade i trappan och vrickade foten eller nåt. Näe, jag är int bitter…

Tipsa om detta...Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on Pinterest
Fortsätt läsa

Är det verkligen kaffe jag vill ha?

Förra tisdagen drack jag min senaste kopp kaffe. Fick för mig att hålla upp ett tag. Med allt koffein. Bara för att se vad som händer. Det är inget svårt att låta bli kaffet, trots att jag brukar dricka flera koppar per dag. Men huvudvärken var jobbig. Den började intensivt men klingade av efterhand. Efter 6 dagar var den nästan helt borta. Övriga kroppen har reagerat med att känna sig stel och trött. Men det börjar också gå över. Tänk att kaffe kan ge sån abstinens?

Istället för kaffe och svart te dricker jag nu örtte. Karibiskt te och pepparmyntste funkar bra. Men det är faktiskt inte samma sak att ta en nygräddad kaka och en kopp örtte som att få kaffe till. Där har jag min största kamp. Om det finns kaffebröd vill jag ha kaffe! En bra konsekvens av detta är att jag inte är lika sugen på kaffebröd längre. Smakar inte lika gott utan kaffet. Jag har kommit på att jag egentligen inte är så intresserad av kaffe alls, om det inte är som kaktillbehör.

Förut har jag försökt sluta med socker för att bli hälsosam, men fortsatte då med kaffet. Kanske var helt bakvänt? Nu ska jag göra tvärtom och se om kakbehovet minskar. Sen kanske kilona också försvinner som ett brev på posten? Helt klart värt att prova 🙂

 

 

Tipsa om detta...Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on Pinterest
Fortsätt läsa

Baguetten som smet…

Idag planerade jag att göra Leilas baguetter från recept.nu. Det tar tid. Därför började jag på förmiddagen med att sätta första delen av degen. Den består av 3 dl kallt vatten och 5 dl mjöl plus 5 gram jäst. När man blandat ihop den lösa degen ska den jäsa i minst 4 timmar. Jag passade på att hälsa på hos mamma och pappa under tiden degen jäste. Till middag planerade vi pizza, därför bad jag Patric (min fantastiska sambo) att börja med pizzan om jag inte hunnit hem till 16. Jag ställde fram pizzamix-paketet på bänken och åkte glatt iväg till föräldrarna.

När jag kom hem vid 16.30 sa Patric att pizzan redan var i ugnen. ”Oj, vad snabb du var!”, sa jag. Sedan kikade jag in i ugnen. Pizzan såg annorlunda ut. Väldigt tjock. Panpizza gånger två. Jag berömde ändå Patric för att han fixat pizzan, eftersom det var första gången för honom. Men jag tänkte för mig själv att han borde ha kavlat ut degen lite bättre. Sedan såg jag att bunken med min baguettedeg låg i disken, tom. ”Oj!”, sa jag igen. Något hade blivit fruktansvärt fel här. Jag frågade Patric om han hade tänkt något särskilt när han gjorde pizzan. Han sa att han hade tyckt att degen var väldigt lös, men snäll som han är ville han inte klaga på min pizzadegskompetens. Han hade tappert hällt ut degen på plåten och kladdat ihop pizzan så gott det gick. Jag avslöjade att han använt min baguettebas. Då var det hans tur att säga ”Oj!”.

Vi var mycket nyfikna på hur denna skapelse skulle smaka. Sammanfattningsvis kan man säga att den var ganska okej, dock lite svampig. Och kanske inte helt genomgräddad. Men med fyllningen gick den att äta och vi blev ordentligt mätta. Fast nästa gång tar vi nog vanlig pizzadeg…

Och baguetter får det bli en annan dag.

Tipsa om detta...Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on Pinterest
Fortsätt läsa

Das Autooo

Vi är med Golf.
I den enda form jag kan med. Den som har fyra hjul och en reklamsnutt på TV. Helt klart är den här bilen är ett steg framåt. Omgivningen är förbluffad över vår utveckling. Från Korea till Tyskland. Vi har hamnat i västvärlden. Alla gratulerar och säger att bilen är såååå fiiin. Så lät det inte förut. Stackars Daihatsun. Den fick bara kritik och elaka kommentarer. Nu är det som om man är välkommen in i finrummet igen. Barnen skäms inte längre när de åker med och grannarna tittar inte snett när vi parkerar. Golfen har massa moderniteter som vi vant oss av med – cd-spelare, styrservo och fungerande bromsar. Dessutom kan man åka i hastigheter över 90 utan att bilen vibrerar sönder.

Men vi gillade Daihatsun också. Framförallt när vi skulle tanka…

Tipsa om detta...Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on Pinterest
Fortsätt läsa

Bil-torped

Vår bil började läcka bromsolja för några veckor sedan. Min bror, som är familjens äldsta mekaniker, erbjöd sig att kolla bromsarna. Under tiden fick jag låna hans reservbil, en gammal Nissan Micra. Veckorna gick och jag körde glatt på. Eftersom jag visste att brorsan hade fullt upp med annat tjatade jag inte om min bil, trots att Nissan var den slöaste bil jag kört. Toppfart 90 km/h. Men det var ju billig. Nån gång blinkade oljelampan till, men slocknade snabbt igen. Ingen fara, tänkte jag, jag kollar oljan sen. Imorgon. Glömde bort. Lampan lyste inte mer. Körde på. Tills bilen bara tvärdog mitt i en kurva för några dagar sedan. Efter en undersökning konstaterade min bror att den skurit. Va??? Oljan var slut. Oljelampan var trasig. Och jag var förtvivlad. Å så klumpigt! Skulle ju kollat oljan. Så klart! Jag skämdes som en hund. Försökte ge bort vår bil som plåster på såren – men den ville brorsan inte ha. (Vad är det egentligen för fel på en Daihatsu Charade? Mina biltokiga barn säger att den är fulast i hela världen…stackars bil.)

Det var extra pinsamt eftersom det var andra gången jag demolerade en bil för min stackars lillebror. För 6 år sedan lyckades jag köra sönder hans Hyndai. Jag hade fått punka på min Scorpio och var tvungen att komma till Karlstad. Så jag fick låna Hyndaien. För att göra rätt för mig började jag med att åka till Tanka. Där höll de på med vägarbete. Plötsligt och för sent upptäckte jag en vägbrunn som stack upp 2 decimeter ur marken. Jag hann inte bromsa. Avgassystemet fick ta emot en rejäl smäll. Det skrapade och gnistrade om mig när jag långsamt körde ur vägen. Även då fick jag skamsen ringa till brorsan som genast kom och inspekterade. ”Hur lyckades du börja hela avgassystemet bakåt??” undrade han. Det undrade jag med. Han lyckades böja det rätt med hjälp av en sopbil (han är renhållningsarbetare), men bilen blev aldrig sig själv igen.

Min bror är snäll. Han tar det med ro. Men det gör inte jag. Börjar nästan få bil-fobi. Inte bra när man måste pendla till jobbet. Till råga på allt finns det inte längre någon bil att låna. Folk verkar tveksamma att låna ut bil till mig… Kanske skulle köpa en rejäl moped istället. Bättre att vara moped-torped. Billigare.

Tipsa om detta...Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on Pinterest
Fortsätt läsa

Mr Tall

Jag har ett intimt förhållande med naturen.
Särskilt med en tall. Vi tycker om varandra. Första gången jag upptäckte detta var när jag vandrade omkring i parken nära vårt hus. För att slappna av och hitta det inre lugnet ställde jag mig mitt i parken och blundade. Tog mina avslappnande 3 andetag. När lugnet spred sig i min kropp kände jag att jag drogs mot något. Nyfiken rörde jag mig närmare detta ”Något”. Till slut hamnade jag framför en vacker, tudelad tall. Den var mäktig och kraftfull. Jag kände energin som strålade ut från den. Utan att tänka ställde jag mig med ryggen lutad mot tallens bastanta, barkbeklädda bringa. Jag blundande. Och kände energin. Det låter väl galet, men det var som om vi blev en varelse för en stund. Otroligt häftig upplevelse.

Nu kan jag inte gå förbi parken utan att ställa mig vid tallen en stund. Varje gång blir jag lugn och harmonisk. Härlig energi. Ett med naturen.

 

 

Tipsa om detta...Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on Pinterest
Fortsätt läsa

Drivs av WordPress. Design av WooThemes