Topp-Meny

Arkiv | Vardagens knasigheter

Pinsamheter och skratt

You can run but you can’t hide…

Jag har berövats min skönhetssömn. Inte bara en natt eller två. En hel vecka har det varit mer kaos än vanligt i och omkring vår lägenhet.

Det började på utsidan. Gradvis under året har det blivit mer och mer stök i vårt hyresområde. Det är allt från trimmade mopeder och hög musik till skrikande vuxn och barn. Det går väl an på dagtid, men kl 4 på natten är det mindre kul. Vi tycker om att sova med balkongdörren på glänt när vädret tillåter. Katterna gillar också att kunna gå ut och in som de vill. Men ibland måste vi stänga p g a oljudet ute. Paradoxen är att då blir katterna galna och börjar jama och riva på balkongdörren. Vilket låter värst? Pest eller kolera? Jag börjar känna mig som en riktig gnäll-kärring. Men försök själv att vara tålmodig efter en vecka utan nattro!

Sedan sommarlovet startade har vi dessutom haft rörigt på insidan eftersom vi plötsligt ska få plats 4 -5 personer i vår lilla 2:a. Vuxna ungdomar som lever livet på helgerna och ramlar in framåt 3 på natten – glada, prataiga och inte alls sovtrötta.

I natt blev måttet rågat. Först var det vanliga stöket, trimmade mopeder som bara måste varvas som värsta speedway-cyklarna, killar som skriker på varandra så det ekar mellan husen, ungdomar som står precis under vår balkong och diskuterar om de ska sno mopeden de hittade eller inte… Stängde balkongdörren – katterna blev galna, öppnade balkongdörren igen. Våra ungdomar ramlade in och struntade i att de stackars pensionärerna försökte få lite nattsömn. Så kommer droppen – en stor fågel sätter sig på vårt balkongräcke och bara brööölar. Värsta monsterljudet, lät ungefär som ett skällande rådjur på anabola. Jag blir galen!

Just nu vill jag gömma mig någonstans och bara få vara ifred. Men var? 50 kvm är inte mycket att spela på. Måste få soooooova.

Tipsa om detta...Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on Pinterest
Fortsätt läsa

Vardagstjafs

I vår hem råder oftast frid och ro. Men ibland blir vi lite oense. En sak vi inte kan komma överens om är hur man uttalar kakan här på bilden bredvid. Säger man kex med ”k” eller säger man ”tjäx”? Denna fråga engagerar! Alla jag pratat med har olika uppfattning – och alla är lika säkra på att de har rätt. Det är intressant att vi trots samma språk inte vet hur vi ska uttala en del saker… Sverige är delat i två läger!För mig är det självklart – man säger förståss kex med k! Jag står vid mitt ord trots att jag häromdagen fick veta av min kompis, som läst språk många år, att det finns en grammatisk regel som stöder dem som säger ”tjäx”. Äsch! Dubbeläsch!  Fast jag ger mig inte så lätt. Jag slog upp det i ordboken. Man kan uttala på båda sätten! Så det så! Och uttalet med ”K” stod först. Ha!

Nu till nästa brännfråga. Även denna delar vår hem i två läger. Säger man kaaaviar, kaviaaaar eller helt enkelt kavviarr?Denna strid är inte avgjord än. Fast jag tror mitt alternativ leder…kavviarr! Vi är i alla fall fler som säger så. Här.Jag har lärt upp barnen bra, min sambo är ensam i sitt lag…

Bara en till…Vilket är godast? Fast eller mosig potatis? En ständigt akuell fråga. Jag älskar fast potatis! Tänk bara fäskpotatis med smält smör…mmmm. Eller kött och sås med fasta, fina små potatisbitar till. Ojoj, va gott!Fattar inte att Patric kan gilla mosig, slaskig potatis mer… Blir ju bara en sörja på tallriken när man ska äta. Va?!

Den som handlar vinner 🙂

 

Tipsa om detta...Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on Pinterest
Fortsätt läsa

Spegling?

Senaste dagarna har det varit ganska mycket liv på katterna. De har klättrat i gardiner, skrapat på väggarna, blivit instängda i diverse skåp, lärt sig dra ut lådorna i köket, ätit upp flera blommor och rivit ner ännu fler. Ibland får de ”stölle-ryck” och jagar varandra som om de var teckande figurer utan begränsningar.

Igår satt jag i godan ro vid datorn inne i vardagsrummet. Då – KRASCH!!! Vad var det?? Ljudet kom från köket. När jag kom dit såg jag en stycken katt – Nova- på högsta vägghyllan i köket. Den är ca 40 cm från taket. En blomma hade fått offra livet för detta äventyr, och det var porslinskrukan i 2 meters fritt fall  som jag hört. Hur kom hon upp dit???

Vi måste nog fundera på annat boende snart… Patric sa att katterna nog speglar oss just nu. Vi vill ju så mycket, men måste vänta på rätt tillfälle. Frustrerade, uttråkade, rastlösa, upp-å-ner i humöret med vissa galna, fläckvisa energiutbrott. Mycket planer och lite tålamod. Fast vi har inte börjat äta på blommorna än. Eller klättra i gardinerna. Eller lägga oss på hyllor. Men ge oss lite tid så är vi också snart där…

Imorrn ska jag ta tag i min läxa. Jag har den klar i huvudet, ska bara skriva ner den.
Hörs imorrn!

Tipsa om detta...Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on Pinterest
Fortsätt läsa

Woooops!

Igår var det en lååång dag på jobbet med en hel del bilåkande. En sån där dag då man inte hinner ta sina raster som man ska. Jag visste redan innan att det skulle bli så, därför hade jag laddat med matsäck. Mackor och en banan blev det, eftersom det är lätt att äta varsom helst – t o m i bilen. Men bananen blev bortglömd.

När jag väl kom tillbaks till mitt kontor var jag väldigt hungrig och trött. I vanliga fall brukar jag gå till och från jobbet, men igår bad jag Patric hämta mig. Vi passade på att handla på Coop på vägen hem. Inne i affären kom jag på att jag hade min banan kvar, hade ju lagt den på sätet i bilen när vi gick in i affären. Jag gick och ojade mig över att det var så långt bort och att jag var så hungrig. Tänk att en halvbrun banan kan skapa sådan längtan!

När vi hade handlat färdigt och kom fram till bilen hade jag glömt bananen igen, var nu mer inriktad på innehållet i matkassarna. Så jag satte mig nästan på den stackars bananen som fortfarande låg kvar på bilsätet. Då utbrister jag rätt ut i luften och ganska högt: ” Oj, jag satte mig nästan på den berömda bananen!!”
Patric studsade till, och de andra på parkeringsplatsen såg lite småchockade ut. Och jag brast ut i gapskratt.
Woops! Inte lätt att va impulsiv…

Bananen blev aldrig uppäten, vet inte vart den blev av…

Tipsa om detta...Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on Pinterest
Fortsätt läsa

Fullt i huset

Snacka om variation!
I flera veckor har Patric och jag lunkat omkring ensamma i huset. De enda ljud som hörts är våra hasande steg och katten Cosmo som får sina galna ryck ibland. Annars tyst. Lite för tyst ibland kanske? Några dagar har i och för sig tonårssonen varit hemma, men han har varit på nedervåningen, fastklistrad framför datorn mesta tiden. Så lugnet har varit konstant i ca 4 veckor.

Men igår vändes huset uppochner. Plötsligt var det fullt med människor överallt! P och jag tittade förvirrat på varandra – ”Vad var det som hände??”. På bara någon timme ökande befolkningen på Trubadurgränd med 300 %.

Naturligtvis var det väldigt trevligt och kul, bara lite omvälvande och ovant 🙂

Först kom M, min systerdotter. Hon har bott i Tyskland flera år, så det var jättekul att få träffa henne. Hon ska bo hos oss tills hon hittat en lägenhet. Henne installerade vi i gillestugan. Sedan hämtade jag barn som varit i Mariestad hos sin pappa. Båda hade med sig kompisar hit. Det betydde 4 munnar till att mätta – och hitta sovplats till. Sängkläder var ett problem, men utrymme har vi. 7 rum och kök räcker långt :-))
Och nu bakar jag för fullt, för tonårsbarn x 4 kan äta 40 limpor på en helg.

Från 0 – 100 på en timme. Det är riktigt svettigt. Plötsligt är vårt stora, tysta och halvt övergivna hus fullt av liv och rörelse. En unge i varje hörn. Ljud överallt. Till och med Cosmo ser förvirrad och slutkörd ut.
Variation är nyttigt. Och roligt.

Hjälp?

Tipsa om detta...Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on Pinterest
Fortsätt läsa

Drivs av WordPress. Design av WooThemes