Topp-Meny

Mera matbröd

Eftersom jag just nu kämpar mot sockerberoendet har jag riktat in mina bakorgier på matbröd. Detta är det senaste. Hämtat från matklubben.se – en uppsjö av olika recept.

Matbröd
Enkelt matbröd, lätt att göra, smakar ungefär som sirapslimpa.

11 dl ljummet vatten
100 gr jäst
1.5 – 2 msk salt
2 dl socker
2.5 dl sirap
2 kapsyler outspädd ättikssprit
1 påse rågsikt

Blanda ihop allt i en matberedare. Bred ut degen i en långpanna.
Nagga med en gaffel. Låt jäsa 2 timmar på smord och mjölad plåt.
Grädda i 175 grader ca 40 minuter.
Pensla det nybakade brödet med kallt vatten. Dela brödet i 4 delar när det svalnat.
När jag bakde detta brödet blev jag förvånad att det inte jäste särskilt mycket på 2 timmar, fast det var jättevarmt den dagen. Måste bero på ättiksspriten för det blev jättebra i ugnen sen. Däremot sprack det på sidorna. Jag tror det kan undvikas om man bearbetar degen längre i bunken.

Gott och sött. Inte så bra när man vill undvika socker….

Tipsa om detta...Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on Pinterest
0

Gött grovt bröö

En favorit. Gott å grovt matbröd som man inte tröttnar på. Det är riktiga grejer som gäller, inget luft å bös här inte… Fick receptet av min kompis Marianne för sådär 25 år sedan. Och det håller verkligen måttet än!

Mariannes matbröd

5 dl kokande vatten
5 dl grovt mjöl (t ex grovt rågmjöl + 4 sädesslag eller nåt annat grovt)
ev 1 – 2 dl russin
Lägg detta i blöt 6 – 12 timmar

Tillsätt sedan:
5 dl kokande vatten
100 gram jäst
1 – 2 tsk salt
2 – 3 msk sirap
vetemjöl tills degen är jämn

Låt jäsa 1 timme. Baka ut till 4 limpor och jäs 1 timme till.
Grädda i 175 grader 40 – 50 minuter. Pensla med hett vatten efter gräddning.

 

Tipsa om detta...Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on Pinterest
0

Ärtsoppa, försök 2.5

Det är billigt, enkelt och gott. Idag var det dags igen. Jag gjorde ett nytt försök att koka ärtsoppa. Jag har försökt 1,5 gång förut…

Första gången kokade jag precis efter paketets instruktioner. Men efter en timmes koktid såg den inte alls klar ut. Jag kokade på en stund till. Efter nästan 2 timmar var soppan väldigt stabbig, men ärtorna var mjuka, i allafall de flesta. Jag spädde med vatten. Den smakade okej, men det var en mättsam soppa…

Det halva försöket kom sedan. Då tänkte jag att ärtorna skulle få bada i vatten lite längre än första gången, så att de skulle bli mjukare. Jag la dem i blöt över natten. Det var mitt halva försök. Jag glömde bort ärtorna. Efter nästan en vecka kände jag en obehaglig doft någonstans i köket. Med näsan till hjälp kom jag fram till en vit plastskål med lock på. Jag lyfte locket och en massiv doft av gamla, halvjästa ärtor kom emot mig. Javisst, ja. Ärtorna i blöt… Mjuka, men inte särskilt aptitliga.

Så kom då mitt andra seriösa försök idag. Ärtorna låg i blöt ca 10 timmar (bara 😉 ). Sedan sköljde jag dem och kokade upp med salt och vatten enligt paketet. När ärtorna kokade skummade jag dem och la i två lökar. Allt fick koka, under lock denna gång, och efter drygt en timme var de klara. Jag smakade av med buljong och mejram/timjan. Smakade bättre än sist!

Nästa gång ska jag prova att ha i morot, fick tips om det förut idag. Om någon annan därute har andra tips tas de gärna emot!

Ge mig några gånger till så blir ärtsoppan perfekt 🙂

Tipsa om detta...Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on Pinterest
0

Gisslan i bilen

Så här såg den ut innan....Dottern i huset har tränat på bilkörning ca ett år nu. Men det hjälper inte. Jag har hjärtat i halsgropen varje gång jag sitter bredvid. Det beror inte på att hon kör dåligt, hon är faktiskt riktigt duktig. Påstår själv att hon kör bättre än sin mamma. Så långt vill jag inte sträcka mig, men hon har potential. Fast ändå har jag svårt att lita på att henne bakom ratten. Kanske beror på att jag fortfarande tycker hon är liten, och bebisar ska inte köra bil!

Idag var min bror med. Han är nästan trafikskollärare och jag lämnar gärna över övningskörningsuppdraget till honom. Vi åkte ända till Mariestad och E klarade körningen utmärkt. Varför sitter man ändå spänd som en stålfjäder i baksätet? En jobbarkompis uttryckte det så bra vid fikabordet en dag: ”Jasså!? Är du också gisslan i bilen ibland?” Det är faktiskt så det känns. Ingen kontroll, allt kan hända. Det ligger nog en del i det där att man inte ska vara lärare åt sina egna barn.

Eller så måste jag träna lite mer på att släppa kontrollen… Aj då!

Tipsa om detta...Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on Pinterest
0

Drivs av WordPress. Design av WooThemes