Nu så! Äntligen på plats i nya tillvaron. I fredags fick vi internet hemma igen, det var sista pusselbiten. Så nu kan jag börja blogga igen 🙂 Och fast jag har haft 1000 saker att göra har jag saknat skrivandet.
Just nu är det dock lite svårt att koncentrera sig. Vi har precis släppt ut de två galna katterna. Dom har fått vara ute under övervakning ett par gånger, men nu har vi släppt dem själva en stund. Hoppas dom fattar var dom bor. Katter ska ju vara smarta… Vi har gjort en balkongstege så att dom ska kunna komma upp å ner själva, men den bryr de sig inte om alls. Cosmo flyger istället, i alla fall ner. Igår öppnade vi till balkongen och lockade med allt möjligt så att de skulle fatta att dom kunde gå upp och ner vid stegen. Vad gör Cosmo då? Jo, han hoppar ner istället! 6 meter. Snacka om hjärtat i halsgropen på husse å matte. Men han bara landade och gick vidare. Inga problem. Om man ska ha Cosmo i familjen får man ha starkt hjärta.
Och lillflickan Nova vill ju göra som storebror, så vi fick stänga balkongdörren snabbt igen. Hon klarar nog inte ett hopp på 6 meter än… Så nu är det ett ständigt rännande i trapphuset för att släppa ut och in, och kolla hur de klarar sig i det fria. Bra bantningsmetod.
Igår, innan Cosmo fick den briljanta idéen att hoppa ner, gick en barnfamilj förbi på gatan. Just då hade båda katterna krånglat sig upp på balkongräcket. En liten pojke får syn på dom och utbrister: ”Titta! Katterna går på lina!”
Och så är det ju. Utan säkerhetsnät. Inget för klena hussar å mattar…
Ingen kommentar än. Lägg till nedan!