Jag har alltid gillat katter. Sen jag var 12 år har det nästan alltid funnits en kisse i mitt liv. Min första kattkärlek hette Misou. Underbar kompis! Tyvärr hon blev påkörd när hon bara var 2 år. Stor sorg i hjärtat. Men hon hade hunnit fixa en hel massa ungar innan hon gick till de sälla jaktmarkerna så det var bara att slösa sin kärlek på en ny favorit. Mr Grå blev den utvalda, allmänt kallad Grålle. Han brukade hänga som en slapp cykelslang över min axel. Precis som min nuvarande kisse Cosmo gör. Bättre än en halsduk – fast lite tyngre…
Varför denna nostalgi? Jo, när jag flyttade från Mariestad till
Kristinehamn var jag tvungen att lämna två katter kvar. Månson, som hamnade hos barnens farmor, och Selma som fick flytta tillbaks till sitt första hem. Nu har jag inte sett Selma sedan 2005, så jag bad hennes minihusse att ta några kort. Och igår när jag äntligen kom åt Facebook igen fick jag se henne. Eller hur är hon fin? Tänk att en så liten varelse kan få så stor plats i hjärtat?
Nu är det bästa jag slutar skriva om Selma…
Cosmo och Nova ser lite svartsjuka ut.
Ingen kommentar än. Lägg till nedan!