Hit enter after type your search item
    Home / Personligt / Djupt / Ensamhet – ångest eller njutning?

    Ensamhet – ångest eller njutning?

    /
    /

    Inlägg från min första blogg, publicerad 2009-03-21

    Jag har lärt mig en sak här i livet – allt är relativt.

    För 5 – 10 år sedan skulle jag ha kunnat sälja min mamma för en
    enda kväll för mig själv. Då var jag alltid mitt i familjesmeten. Det var
    alltid någon som pockade på min uppmärksamhet, jag hade aldrig en enda minut
    för mig själv. Dagen började med att väcka trötta, griniga barn och tvinga i
    dem frukost och se till att alla grejer var med till skolan. Sedan fick jag
    försöka hinna med mig själv bäst det gick. Ibland missade vi skoltaxin och då
    fick jag skjutsa barnen till skolan före jobbet (vi bodde en bit utanför stan
    då). Det hände mer än en gång att de fick påminna mig om att de var med i
    bilen: ”Mamma? Skulle du inte skjutsa oss till skolan innan du åker till
    jobbet?” Inte lätt att komma ihåg allt!

    Efter en stressig dag på jobbet hoppades jag varje dag att
    middagsbordet skulle vara dukat och maten klar när jag kom hem. Trolleri
    kanske? ”Sesam – duka dig!” Men inte var det så. Det kändes som om all
    aktivitet i hemmet hängde på mig. Det stod liksom helt stilla när inte jag var
    hemma. Framåt kvällen när barnen lagt sig och det blev lugnt var det sängdags
    för mig också. Men nu låter det ju bara negativt? Så var det ju inte, det var
    ju många härliga stunder också. Men det är inte så konstigt man var trött på
    den tiden. Och inte konstigt att jag längtade efter ledig tid utan krav.
    Ensamhet var en lyx som jag aldrig fick då.

    Nu är det annorlunda. Jag har ett nytt liv och barnen är nästan
    stora. I veckorna är det ju fortfarande en hel del som måste göras, men inte
    alls på samma sätt som förut. Jag har plötsligt mycket egen tid. Problemet är
    att jag inte är van vid det, så istället för att njuta blir jag rastlös. Vad
    gör man egentligen när man ska njuta av sitt eget sällskap? Jag tror stenhårt
    på att det är en träningsfråga. Det gäller bara att hitta sig själv och våga
    umgås med den man hittar. Åter till den ständiga frågan: ”Vem är jag och vad
    tycker jag om att göra när jag är alldeles själv”?

    Den här helgen är jag gräsänka. Barnen är inte heller hemma. Så
    jag är på ”Njuta-av-ensamheten-träningsläger”. Jag har kommit på att det är
    okej, bara jag undviker skräckfilmer. Jag tycker inte om att vara rädd när jag
    är ensam. Då måste jag ha en hand att hålla i. Och jag saknar närheten av dom
    jag älskar, men det kan också vara skönt att styra helt över sin egen tid –
    faktiskt.

    Det är i alla fall vad jag försöker intala mig själv. ..

    • Facebook
    • Twitter

    Lämna en kommentar

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

    This div height required for enabling the sticky sidebar
    Stäng

    Begäran om min information

     
    Close

    Begäran om radering konto

    Close

    Begäran om radering information

    Close

    Allmän begäran/Förfrågan DSO

    Ad Clicks :Ad Views : Ad Clicks :Ad Views : Ad Clicks :Ad Views : Ad Clicks :Ad Views :