Kaos å tradition

I min släkt är julen otroligt viktig. Den står för tradition och samling. Julen har alltid varit den enda högtiden man kan lita på. Det är en dag när alla skärper till sig och hjälps åt att skapa nåt fint och trevligt. Släktens ”Father Christmas” är min bror. Han pyntar, lagar mat, köper paket och bjuder sedan in oss alla till en fantastisk julafton. Så har det varit i många år nu. Varje års julfirande börjar med kaffekalas hos brorsan med familj den 1:a advent. Därför kommer jag just från ett dignande fikabord med mazariner, saffransbröd, pepparkakor, cocostoppar och annat godis.
Otroligt gott!

De senaste åren har jag funderat mycket på julen och andra traditioner. För mig har julens betydelse nästan falnat helt. Jag nöjer mig med att fira med släkten på julafton. Hjälper till med maten, men annars är ju allt fixat. Det är så befriande och skönt att slippa all julstress. Och visst är det trevligt att få träffa tjocka och galna släkten en hel dag, och visst är det otroligt gott med julens alla läckerheter….men vad firar vi egentligen? För visst är det så att religion inte har nåt med den moderna julen att göra? Vår röda tomte kommer från Coca-cola reklam från tidigt 1900-tal – de har samma tomte än om någon tvivlar. Paket för tusentals kronor har väl egentligen inget med Jesus att göra? Eller julgran och skinka? Kanske alla juleljus kan ha en koppling, men det är väl allt?

Jag tycker vi ska sluta låtsas vara kristna en helg om året och stå för att vi firar jul för att få lite mys med paket och god mat. Inget fel i myspys!