För några år sedan skrev jag drömdagbok. Den har legat bortglömd och igendammad sedan vi flyttade 2009. Men häromdagen väcktes mitt drömintresse på nytt av en diskussion på jobbet. Vi pratade om drömmarnas betydelse. Hur de kan visa oss saker som vi behöver förstå om oss själva. Det är i våra drömmar de djupaste djupen kommer till ytan.
Så jag dammade av min drömdagbok. Och började läsa. Med stigande fasa läste jag om mina djupaste djup. Den ena drömmen var konstigare än den andra. Fönsterlösa båtar på floder utan vatten, bebisar som ruvar på jätteägg, döda kroppar som fallergenom golv i kyrkor… Vad händer egentligen i mitt undermedvetna??? Jag vet inte om jag ska skratta åt eländet eller skrika högt. Men helt klart är att hjärnan jobbar hårt nattetid.
Jag tröstar mig med att det var länge sedan. Flera år sen faktiskt. Jag är nog inte så galen längre.
Vågar jag börja skriva upp mina drömmar igen?
Men tänk om det är ännu värre nu?
Ingen kommentar än. Lägg till nedan!