För några veckor sedan träffade Patric och jag underbara Pauline Turner för en konsultation. Man får alltid höra den omaskerade sanningen av Pauline. Det är liksom det man betalar för… Efter en stunds samtal kom vi in på vikten av att hitta sin inre kraft. Pauline började berätta om hur hon upplevde mig i början av vår bekantskap: ”I am sorry, but you were like….a gloomy bit of lump!” Patric och jag hoppade till i soffan. Vad sa hon egentligen? Beskrev hon precis mig som en glåmig lumpbit??? Det gick inte att hålla tillbaks ett gapskratt. Som sagt, man får sanningen. Som tur var fortsatte hon beskrivningen med: ”But look at her now – laghing, shining and full of colour.” Precis så det är att träffa Pauline – först kommer chocken, sen kommer kärleken.
När vi åkte hem skrattade vi igen åt ”Gloomy bit of lump”. Patric skojade och sa att det var ett bra namn på en låt. Rättare sagt, jag trodde han skojade. I helgen lyssnade jag på hans nya skiva ”Shedding skin”.
Gissa vad första låten heter? Gloomy Bit of Lump!
Ingen kommentar än. Lägg till nedan!