Lev väl

I morse fick min dotter ett jobbigt besked. En bekant till henne hade mist livet i en olycka. När hon kom hem till oss för fika och lite tröst hade hon många tankar i huvudet. Olyckan hade fått henne att förstå att livet som människa bara är till låns, och att det någon dag kommer ta slut. Hon insåg att det är viktigt att ta tillvara på tiden och leva här och nu. Inte vänta på Något eller Någon. Inte göra saker som känns fel. Inte låta rädslan hindra livsglädjen. Inte jaga efter vind. Hon är klok min dotter.
Båda mina barn påverkades starkt av olyckan. Jag känner med dem, för jag vet hur tragiskt det är att förlora en vän i förtid. Låt detta hjälpa oss alla att värdera livet och leva våra drömmar. Många varma tankar till familjen och vännerna som är mitt i sorgen.

Tipsa om detta...Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter
Pin on Pinterest
Pinterest

Det är bara att bryta ihop och komma igen…

Igår städade vi ur vår företagslokal. Vi försökte i 6 månader, men det kom för lite kunder. Och så var det lite väl häftigt att jobba heltid och samtidigt försöka vara företagare 100 %. Nu är det äventyret är till ända. Men Vi Energi finns kvar. Jag älskar ju att göra balanseringar och vägledningar. Men från och med idag kommer jag att göra det här hemma. Tills jag hittar nästa lokal. Men då ska jag inte jobba heltid samtidigt. På’t igen. Och för att hitta inspiration kan man ju alltid baka nåt gott…
(På fatet finns mandelmassabullar, mazarinrutor och chokladbröd.)

Tipsa om detta...Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter
Pin on Pinterest
Pinterest

Varför???

Blir så arg. Fattar inte varför man ska behöva låsa in saker för att de ska få va ifred!? Idag när Mirja och jag kom till vår lokal för att ha veckans drop-in-eftermiddag såg vi att någon snott vår “välkommen”-skylt. Varför? Så onödigt. Så trist. Hoppas den som tog den snubblade i trappan och vrickade foten eller nåt. Näe, jag är int bitter…

Tipsa om detta...Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter
Pin on Pinterest
Pinterest

På randen till något nytt

Just nu känns tillvaron som om den håller andan och väntar på Något. Vad vet jag inte. Än. Men jag väntar med spänning. Livet verkar rulla på som vanligt, men under ytan håller något på att vakna. Det är som att titta på en spegelblank sjö samtidigt som man ser skuggor röra sig i djupet. Skuggorna både skrämmer och skapar förväntansfull nyfikenhet. Vad är på gång? Kommer Loch Ness-monstret visa sig eller är det en vacker delfin? Vad det än är välkomnar jag en förnyelse och förändring.

Och som ett av mina otaliga kort säger “Everything is in Divine and perfect order right now”.

Bring it on!

Tipsa om detta...Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter
Pin on Pinterest
Pinterest

Tankemönster är sinnets fönster

Om man analyserar sina tankar en stund upptäcker man massor med skräp. Vi tänker många tankar som är helt meningslösa, eller värre – skadliga. Ofta går det på rutin. Vi har lärt oss vad vi ska tänka. Om oss själva, omgivningen och samhället/världen. Dessa mönster blir starkare och starkare ju äldre vi blir. Det enda sättet att komma undan är att bli medveten och bestämma sig för att bryta dem. Men det är lättare sagt än gjort. Om man till exempel alltid varit rädd för att inte vara tillräckligt bra är det lätt att förstärka detta genom att alltid ta för givet att man inte duger. Att alla andra är bättre. Vanan är stark. Men var kommer tanken ifrån? Från början? Jag kan lova att den inte kommer inifrån. Vi lär oss att se oss själva via omgivningens reaktioner. Det andra tycker och säger om oss är enormt starkt. Och kritik fastnar lättare än beröm. Vilket är väldigt synd. Många går genom livet med en bristande självkänsla helt i onödan. Bara för att de inte har lyssnat på det som är bra. Om vi lär oss att tro på människor som ger oss beröm och uppmuntran börjar självförtroendet genast gro. Glöm gnälltanterna och surgubbarna. Varför ska de får styra hur du tänker om dig själv? Vad har de gjort för att förtjäna sådant förtroende? Nej! Sålla bort människor som sänker dig och fokusera på dem som stärker dig.

Man måste vara försiktig med vilka man släpper in i sitt huvud!

Det dags att börja styra själv.  Låt din egen uppfattning bli viktigare än omgivningens åsikter. Djupt inne i vår själ vet vi alla att vi är perfekta precis som vi är. Det är hög tid att att rensa i tankarnas djungel.

Det är inte lätt, men väl värt mödan. Mina råd är som följer:

Steg 1: Var uppmärksam på vad du tänker och varför.

Steg 2: Bestäm vad du vill förändra.

Steg 3: När du är medveten om dina fallgropar kan du bryta negativa tankemönster genom att byta ut dem mot nya, utvecklande tankar.

Steg 4: Träna, träna, träna på att använda de tankar som är bra för dig. Hela tiden.

Exempel: “Usch, vad svårt! Det här klarar jag aldrig. Bättre att låta nån annan göra det…” Här bestämmer man innan man ens försökt att man inte kan. Att nån annan är bättre. Om man blir medveten kan man bryta tanken: “Usch vad svårt!” (Stopp! Sudda ut tanken och börja om.) “Visst ser det svårt ut, men jag kan ju testa i alla fall. Vad har jag att förlora? Jag kan mer än jag tror!” Och vips så vågar man prova nya saker i livet.

Som sagt…hårt jobb men så himla skönt att rensa i alla gamla tankemönster.

Jag är bra precis som jag är! 🙂

 

Tipsa om detta...Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter
Pin on Pinterest
Pinterest

Framsteg

Jag jobbar med mina tankar. Jag väljer vad jag tänker. Om jag är medveten när jag tänker. Till helgen ska jag gå en kurs som kan hjälpa mig vidare med att förändra mina tankemönster. Förändring är en utmaning. Det krävs jobb för att nå framsteg. Jag är beredd att jobba. Det är så mycket jag vill göra med mitt liv. Förut har jag ibland hamnat i fällan att tro att jag inte är tillräckligt bra. Jantelagen – “Du ska inte tro att du är nåt!” – har varit en stor broms. Men det är dags att göra sig fri från vad andra tycker och tänker. “What other people think of me is none of my business!”, som en klok person uttryckte det.

Det är dags att börja leva på riktigt. Och bli den blomma jag är ämnad att vara. Oavsett vad andra tycker om blomman som slår ut.

 

 

Tipsa om detta...Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter
Pin on Pinterest
Pinterest

Kak-kalas under kastanjen

Eftersom jag haft ett allvarligt bakryck senaste veckan var jag tvungen att bli av med lite bröd, finns ingen plats kvar i frysen. Därför bjöd jag släkten på kak-kalas under kastanjeträdet utanför vår lägenhet. Det regnade inte. Det var över 20 grader och härligt att vara ute. Helt otroligt. Gästerna var nöjda och mätta. Jag frågade vilka kakor de gillade bäst, och insåg att alla tyckte olika. Några tyckte bäst om kokoskakan med apelsinsmak. Andra älskade Succékakan. Någon sa att baguetten med smör och ost var godast. Själv är jag väldigt svag för chokladcookies. Och min lilla brorsdotter som snart fyller 1 år kastade sig över vaniljbullarna med kokosglasyr. Nu ska jag ta lite baksemester. Tills längtan att baka kommer tillbaks. Och ni kan räkna med att allt på bordet, som inte redan är inlagt, kommer som recept den närmaste tiden. Mina nära och kära är lite rädda att va med på kort, därför var jag tvungen att halshugga dem lite. Men bordet syns i alla fall…

Tipsa om detta...Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter
Pin on Pinterest
Pinterest

Vardagsknas

Dottern var på besök. Jag behövde handla. Tänkte jag skulle slippa köra, eftersom jag var trött efter ett nattskift på jobbet. Därför frågade jag om hon kunde hjälpa mig att handla. Hon suckade djupt och sa: “Jag kan köra dig, men då får du faan följa med också!”. Jag kunde inte hålla mig – bröt ut i gapskratt. Erica såg förvirrad ut. “Vad är det som är så kul?” När jag förklarade att det ju är svårt att bli skjutsad om man inte följer med så skrattade hon med. En stund senare när vi gick ner till bilen sa hon försiktigt: “Du mamma? Jag fattar fortfarande inte vad som var så kul….?” Hon är så söt ibland….

Tipsa om detta...Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter
Pin on Pinterest
Pinterest

Är det verkligen kaffe jag vill ha?

Förra tisdagen drack jag min senaste kopp kaffe. Fick för mig att hålla upp ett tag. Med allt koffein. Bara för att se vad som händer. Det är inget svårt att låta bli kaffet, trots att jag brukar dricka flera koppar per dag. Men huvudvärken var jobbig. Den började intensivt men klingade av efterhand. Efter 6 dagar var den nästan helt borta. Övriga kroppen har reagerat med att känna sig stel och trött. Men det börjar också gå över. Tänk att kaffe kan ge sån abstinens?

Istället för kaffe och svart te dricker jag nu örtte. Karibiskt te och pepparmyntste funkar bra. Men det är faktiskt inte samma sak att ta en nygräddad kaka och en kopp örtte som att få kaffe till. Där har jag min största kamp. Om det finns kaffebröd vill jag ha kaffe! En bra konsekvens av detta är att jag inte är lika sugen på kaffebröd längre. Smakar inte lika gott utan kaffet. Jag har kommit på att jag egentligen inte är så intresserad av kaffe alls, om det inte är som kaktillbehör.

Förut har jag försökt sluta med socker för att bli hälsosam, men fortsatte då med kaffet. Kanske var helt bakvänt? Nu ska jag göra tvärtom och se om kakbehovet minskar. Sen kanske kilona också försvinner som ett brev på posten? Helt klart värt att prova 🙂

 

 

Tipsa om detta...Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter
Pin on Pinterest
Pinterest

Baguetten som smet…

Idag planerade jag att göra Leilas baguetter från recept.nu. Det tar tid. Därför började jag på förmiddagen med att sätta första delen av degen. Den består av 3 dl kallt vatten och 5 dl mjöl plus 5 gram jäst. När man blandat ihop den lösa degen ska den jäsa i minst 4 timmar. Jag passade på att hälsa på hos mamma och pappa under tiden degen jäste. Till middag planerade vi pizza, därför bad jag Patric (min fantastiska sambo) att börja med pizzan om jag inte hunnit hem till 16. Jag ställde fram pizzamix-paketet på bänken och åkte glatt iväg till föräldrarna.

När jag kom hem vid 16.30 sa Patric att pizzan redan var i ugnen. “Oj, vad snabb du var!”, sa jag. Sedan kikade jag in i ugnen. Pizzan såg annorlunda ut. Väldigt tjock. Panpizza gånger två. Jag berömde ändå Patric för att han fixat pizzan, eftersom det var första gången för honom. Men jag tänkte för mig själv att han borde ha kavlat ut degen lite bättre. Sedan såg jag att bunken med min baguettedeg låg i disken, tom. “Oj!”, sa jag igen. Något hade blivit fruktansvärt fel här. Jag frågade Patric om han hade tänkt något särskilt när han gjorde pizzan. Han sa att han hade tyckt att degen var väldigt lös, men snäll som han är ville han inte klaga på min pizzadegskompetens. Han hade tappert hällt ut degen på plåten och kladdat ihop pizzan så gott det gick. Jag avslöjade att han använt min baguettebas. Då var det hans tur att säga “Oj!”.

Vi var mycket nyfikna på hur denna skapelse skulle smaka. Sammanfattningsvis kan man säga att den var ganska okej, dock lite svampig. Och kanske inte helt genomgräddad. Men med fyllningen gick den att äta och vi blev ordentligt mätta. Fast nästa gång tar vi nog vanlig pizzadeg…

Och baguetter får det bli en annan dag.

Tipsa om detta...Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter
Pin on Pinterest
Pinterest

Stolt och mätt


Igår tog lilla Ica studenten. Hon var så vacker. Och kanske liiite ostadig på benen?  Men så ska det ju va när man firar att man blir stor på riktigt. Skolan är slut. Nu börjar Allvaret. The real thing. Vuxengrejen. En av banderollerna på en studentkärra sammanfattade det hela: Idag redlös, imorgon arbetslös…

 

När studenterna hade hälsat på sina familjer och åkt traktorkärra en stund var det dags för fest. Vi hade tur, jag och brorsan hade var sin student så vi slog ihop kalaset. Skönt att slippa göra allt själv. Några fixade städ och pynt och vi andra fixade maten, smörgåstårta som vanligt. Kom inte undan, det SKA vara smörgåstårta när det är fest. Tydligen.  Ericas pappa är en mycket duktig konditor, så vi fick väldigt fina och smaskiga tårtor också.

Tack till alla för gott(!) samarbete och en mycket trevlig studentfest!

Tipsa om detta...Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter
Pin on Pinterest
Pinterest

Das Autooo

Vi är med Golf.
I den enda form jag kan med. Den som har fyra hjul och en reklamsnutt på TV. Helt klart är den här bilen är ett steg framåt. Omgivningen är förbluffad över vår utveckling. Från Korea till Tyskland. Vi har hamnat i västvärlden. Alla gratulerar och säger att bilen är såååå fiiin. Så lät det inte förut. Stackars Daihatsun. Den fick bara kritik och elaka kommentarer. Nu är det som om man är välkommen in i finrummet igen. Barnen skäms inte längre när de åker med och grannarna tittar inte snett när vi parkerar. Golfen har massa moderniteter som vi vant oss av med – cd-spelare, styrservo och fungerande bromsar. Dessutom kan man åka i hastigheter över 90 utan att bilen vibrerar sönder.

Men vi gillade Daihatsun också. Framförallt när vi skulle tanka…

Tipsa om detta...Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter
Pin on Pinterest
Pinterest