Supergod linssoppa

Den här soppan kom in i mitt liv när jag hade en hälsosam period. Den perioden har gått över, men soppan består. Den är så god så den går att äta även om man inte är på sitt nyttiga humör.

Linssoppa

2 gula lökar
2 vitlöksklyftor
1 msk olja
1.5 dl gröna linser
1 liter grönsaksbuljong
1 förpackning krossade tomater
3 morötter
1 tsk spiskummin
1 tsk chilipulver
salt
1.5 dl röda linser

Fräs lök och vitlök i oljan. Tillsätt gröna linser, buljong och tomater. Låt puttra under lock ca 25 minuter. Hacka morötterna i tärningar och lägg i grytan. Tillsätt kryddor och röda linser. Koka i 15 – 20 minuter till. Servera gärna med en klick keso om du vill ha mer protein i soppan.

Smaklig måltid!

Vardagstjafs

I vår hem råder oftast frid och ro. Men ibland blir vi lite oense. En sak vi inte kan komma överens om är hur man uttalar kakan här på bilden bredvid. Säger man kex med “k” eller säger man “tjäx”? Denna fråga engagerar! Alla jag pratat med har olika uppfattning – och alla är lika säkra på att de har rätt. Det är intressant att vi trots samma språk inte vet hur vi ska uttala en del saker… Sverige är delat i två läger!För mig är det självklart – man säger förståss kex med k! Jag står vid mitt ord trots att jag häromdagen fick veta av min kompis, som läst språk många år, att det finns en grammatisk regel som stöder dem som säger “tjäx”. Äsch! Dubbeläsch!  Fast jag ger mig inte så lätt. Jag slog upp det i ordboken. Man kan uttala på båda sätten! Så det så! Och uttalet med “K” stod först. Ha!

Nu till nästa brännfråga. Även denna delar vår hem i två läger. Säger man kaaaviar, kaviaaaar eller helt enkelt kavviarr?Denna strid är inte avgjord än. Fast jag tror mitt alternativ leder…kavviarr! Vi är i alla fall fler som säger så. Här.Jag har lärt upp barnen bra, min sambo är ensam i sitt lag…

Bara en till…Vilket är godast? Fast eller mosig potatis? En ständigt akuell fråga. Jag älskar fast potatis! Tänk bara fäskpotatis med smält smör…mmmm. Eller kött och sås med fasta, fina små potatisbitar till. Ojoj, va gott!Fattar inte att Patric kan gilla mosig, slaskig potatis mer… Blir ju bara en sörja på tallriken när man ska äta. Va?!

Den som handlar vinner 🙂

 

Skåpätare

Ja, så har jag blivit skåpätare – igen! (Och man kan verkligen bli överraskad när man öppnar en kökslucka hos oss…)
Skillnaden mot förut är att jag har ambitionen att mumsa på nyttigheter nu.

Hittade en hel bok med nyttigt godis på biblan…vet inte om det var bra eller dåligt. För nu har jag skapat behov av mummabollar och falsk nougat. Eftersom jag inte vill vara ensam om mina synder tänkte jag dela med mig av recepten här:

Mummabollar:
Mixa 2 dl mandel till fint mjöl. Blanda i 1 tsk vanilj, 3 tsk kanel och 2 tsk kardemumma. Mixa lite till. Lägg i 6-8 färska eller blötlagda torkade dadlar och 2 msk kokosolja. Mixa igen. Rulla till bollar som rullas i kokosflingor.
Gott!

Falsk nougat: (från boken jag nämnde ovan – Raw Delight av Palmcrantz Aziz/Lilja)
Mixa 2 dl hasselnötter till fint mjöl, tillsätt 4 tsk vatten , 2 msk agavesirap (går lika bra med honung) och 2 tsk kakaopulver. Mixa igen. Forma till avlånga bitar eller bollar. Doppa eventuellt i smält mörk choklad.
Mmmmm!

Bara att äta så mycket man vill, fast tänk på att det skapar en längtan efter mer.
För mycket av det goda är väl aldrig bra, men detta är i alla fall bättre än att äta 1 kg smågodis och en stor påse chips cheeky

Moster glad

Idag fick jag en inbjudan.
Den kom från min systerdotter. Jag blev inbjuden till en spelkväll (sällskapsspel alltså!). Det gjorde mig jätteglad – tänk att ungdomarna vill ha med en tant som mej smiley

Lite senare ringde min dotter. Hon sa i förbigående att hon skulle till kusinen (nämnda systerdotter) och spela spel i helgen. Då sa jag att jag också var bjuden. "Ä'ru???" sa hon… Det gick inte att missa den besvikna tonen i hennes röst. Hon tyckte tydligen inte att det var en höjdare att jag skulle med.

Ja, ja, man får väl vara nöjd med att några i den yngre generationen uppskattar ens sällskap. Och jag ska nog vinna över dottern också – klart det är roligt när mamsen är med på fest???

Moooahahaha

 

 

Hjääääälp!!!

Detta är en vänskaplig varning till alla er trafikanter där ute. Om ni ser en gråaktig Volvo-kombi från 90-talet som har en dekal i bakrutan där det står: “You´ve just been passed….by a girl!” – se upp!

Nu var jag inte snäll… Om jag ska vara ärlig tror jag att min dotter är bättre på att köra bil än mig. Och idag fick hon sitt efterlängtade körkort. Kommer ni ihåg känslan? Det gör jag. Överlycklig och stolt som en tupp! Gick Kungsgatan fram och log som ett fån. Och idag såg dottern precis likadan ut. Jag frågade om hon ville skjutsa hem mig efter jobbet. Hon var där på 10 röda sekunder, hon har nog aldrig rört sig så snabbt förut!

Så nu ska vi fixa en tårta och njuta av att övningskörningstiden är slut. Och det känns väldigt bra faktiskt…om inte annat så finns det ju plötsligt en mycket villig chaufför i familjen 🙂

Jag är för gammal för 18-årskalas!

Idag har vi firat äldsta dotterns 18-årsdag. Hon har egen lägenhet men ville fira hemma hos mamma. Smart, eftersom hon slapp städa och baka själv då. Och roligt för lilla mamsen att få ta hand om tösabiten, fast hon är myndig nu. Hon var så lycklig när vi var på Coop i förmiddags, för hon skulle köpa en 6-pack cider. Förvantansfullt stod hon där i kassan med id-kortet i handen – också frågade inte kassörskan efter leg! Vilken besvikelse!

Tänk…nu får hon bestämma allt själv. Fast jag har ju en hållhake kvar – pengar. Tills hon tjänar egna har jag fortfarande kontrollen. Hahaha!

Eftermiddagen var fylld av smörgåstårta, kaffebröd och gäster. Vi lyckades vara 15 personer i vår 2:a samtidigt. Men det var fullt! Några fick sitta på vår säng och fika. Det är ganska mysigt när det är trångt. Så länge alla sitter stilla.

Nu har jag kraschlandat i soffan. Ensam hemma, en stund i alla fall. Gästerna och barnen har skingrats åt olika håll. 18-åringen har planerat fest med brorsan och kompisarna, så dom kommer jag inte se på ett tag. Så nu ska jag njuta av friden.

Trött – men nöjd!

Brum, brum

Jag har länge stoppat huvudet i sanden. Inte velat se sanningen. Låtsas som ingenting.

Men nu kan jag inte förneka faktum längre… Min lilla, lilla tös är snart stooor! 18 år om 2 veckor. Vad ska jag göra?
Om jag inte säger nåt kanske hon glömmer bort att fylla år? Vem bryr sig om sin 18-årsdag??

Fast…nu kanske jag var lite snabb. Kom precis ihåg min egen 18-årsdag. Och lyckan över att äntligen få bestämma allt själv. Vara vuxen. Göra egna affärer, rösta, köpa sprit på krogen…och störst av allt – ta körkort!

Men hon var ju nyss så liten. Körde omkring med sin gåbil och skrek ÖÖRN, ÖÖÖRN, ÖÖÖÖRN! Och nu har hon precis köpt en riktig bil. En riktig bil. Jag får nästan ont i hjärtat när jag tänker på det. Ska jag klara av detta? Att låta henne åka runt på vägarna hur som helst? För hon kommer garanterat ta körkort väldigt snart. Halkbanan och risk-ettan och allt vad det heter är redan klart. 

Det är väl bara att vänja sig. Om 17 månader är det sonens tur att bli stor.

Detta är ju värre än förlossningen. Usch!

Memory lane

Jag har alltid gillat katter. Sen jag var 12 år har det nästan alltid funnits en kisse i mitt liv. Min första kattkärlek hette Misou. Underbar kompis! Tyvärr hon blev påkörd när hon bara var 2 år. Stor sorg i hjärtat. Men hon hade hunnit fixa en hel massa ungar innan hon gick till de sälla jaktmarkerna så det var bara att slösa sin kärlek på en ny favorit. Mr Grå blev den utvalda, allmänt kallad Grålle. Han brukade hänga som en slapp cykelslang över min axel. Precis som min nuvarande kisse Cosmo gör. Bättre än en halsduk – fast lite tyngre…

Varför denna nostalgi? Jo, när jag flyttade från Mariestad tillSelmisen Kristinehamn var jag tvungen att lämna två katter kvar. Månson, som hamnade hos barnens farmor, och Selma som fick flytta tillbaks till sitt första hem. Nu har jag inte sett Selma sedan 2005, så jag bad hennes minihusse att ta några kort. Och igår när jag äntligen kom åt Facebook igen fick jag se henne. Eller hur är hon fin? Tänk att en så liten varelse kan få så stor plats i hjärtat?

Nu är det bästa jag slutar skriva om Selma…
Cosmo och Nova ser lite svartsjuka ut.

Spegling?

Senaste dagarna har det varit ganska mycket liv på katterna. De har klättrat i gardiner, skrapat på väggarna, blivit instängda i diverse skåp, lärt sig dra ut lådorna i köket, ätit upp flera blommor och rivit ner ännu fler. Ibland får de “stölle-ryck” och jagar varandra som om de var teckande figurer utan begränsningar.

Igår satt jag i godan ro vid datorn inne i vardagsrummet. Då – KRASCH!!! Vad var det?? Ljudet kom från köket. När jag kom dit såg jag en stycken katt – Nova- på högsta vägghyllan i köket. Den är ca 40 cm från taket. En blomma hade fått offra livet för detta äventyr, och det var porslinskrukan i 2 meters fritt fall  som jag hört. Hur kom hon upp dit???

Vi måste nog fundera på annat boende snart… Patric sa att katterna nog speglar oss just nu. Vi vill ju så mycket, men måste vänta på rätt tillfälle. Frustrerade, uttråkade, rastlösa, upp-å-ner i humöret med vissa galna, fläckvisa energiutbrott. Mycket planer och lite tålamod. Fast vi har inte börjat äta på blommorna än. Eller klättra i gardinerna. Eller lägga oss på hyllor. Men ge oss lite tid så är vi också snart där…

Imorrn ska jag ta tag i min läxa. Jag har den klar i huvudet, ska bara skriva ner den.
Hörs imorrn!

Woooops!

Igår var det en lååång dag på jobbet med en hel del bilåkande. En sån där dag då man inte hinner ta sina raster som man ska. Jag visste redan innan att det skulle bli så, därför hade jag laddat med matsäck. Mackor och en banan blev det, eftersom det är lätt att äta varsom helst – t o m i bilen. Men bananen blev bortglömd.

När jag väl kom tillbaks till mitt kontor var jag väldigt hungrig och trött. I vanliga fall brukar jag gå till och från jobbet, men igår bad jag Patric hämta mig. Vi passade på att handla på Coop på vägen hem. Inne i affären kom jag på att jag hade min banan kvar, hade ju lagt den på sätet i bilen när vi gick in i affären. Jag gick och ojade mig över att det var så långt bort och att jag var så hungrig. Tänk att en halvbrun banan kan skapa sådan längtan!

När vi hade handlat färdigt och kom fram till bilen hade jag glömt bananen igen, var nu mer inriktad på innehållet i matkassarna. Så jag satte mig nästan på den stackars bananen som fortfarande låg kvar på bilsätet. Då utbrister jag rätt ut i luften och ganska högt: ” Oj, jag satte mig nästan på den berömda bananen!!”
Patric studsade till, och de andra på parkeringsplatsen såg lite småchockade ut. Och jag brast ut i gapskratt.
Woops! Inte lätt att va impulsiv…

Bananen blev aldrig uppäten, vet inte vart den blev av…

Västerbottenostpaj

I morgon har jag en introduktionskurs i balansering via mitt företag Vi Energi. Eftersom vi kommer hålla på hela eftermiddagen vill jag bjuda på något enkelt och gott så att deltagarna blir glada och orkar hålla energin uppe hela tiden. Igår kväll, precis när jag skulle somna, kom jag på att Västerbottenostpaj blir perfekt.

Här kommer mitt recept – som jag fått från min goa kompis Lalla från början. Jättegod!

Västerbottenostpaj
150 gr västerbottenost
1 dl persilja
150 gr fetaost
3 ägg
1 dl gräddmjölk
ev vitlök och ett pkt knaperstekt bacon

Gör en pajdeg för matpajer. Förgrädda i 200 grader ca 10 mminuter. Häll i fyllningen och grädda i 30 minuter till.
Servera med sallad!

Bananpaj…mumsi mumsi

I lördags blev jag plötsligt sugen på friterad banan med vaniljglass. Men det är ju så jobbigt att kleta med att fritering å allt. Trots detta var jag så sugen att jag letade jag efter recept på matklubben.se (jättebra sajt om man gillar recept!). Där hittade jag detta recept på bananpaj – och den smakar väldigt likt friterad banan. Men är mycket lättare att göra. Bingo!!!

Och det bästa av allt – den räcker länge… Ska precis ta mig en bit som blev över. Rester från helgen kan vara underbara… 🙂

Söt bananpaj
För 5-8 personer.

Ingredienser:
2-4 bananer (beror på hur många portioner man vill göra)
1 ½ dl socker
1 ½ dl vetemjöl
100 g smör
ca 3 msk sirap

Gör så här:
200 grader, ca 15 min
Blanda socker, mjöl och smör. Tillsätt sirapen och blanda igen.
skiva bananerna i en pajform. kleta ut degen över (kan verka nästan för lite) och in i ugnen på 200 grader i ca 15 min (tills ytan är brun).

Servera med vaniljglass eller grädde.