Överallt matas vi med önsketänkandet. Hur vi ska se ut, hur vi ska må, hur vi ska leva. När man kommit upp i den aktningsvärda åldern av 44 år så har man blivit lite luttrad, men ändå tror jag att jag påverkas undermedvetet. Jag är så glad att det kommit fram en del sanningar om retuscheringar och galna utseendekrav i modevärlden. Men ändå sitter de flesta där och tror att reklam och annat är på riktigt? För ett tag sedan var det mycket snack om ”plussizemodeller”, ”vanligt-folk-bilder”och ”hälsosamma ideal” men det har nu försvunnit helt. Igen.
Samtidigt som modellerna blir allt mindre får man höra en hel del om LCHF och mättat fett. Det är bra för oss. Vem kunde ana att naturligt fett från djurvärlden kunde vara BRA för oss? Vilken grej! Att alla de där ”nyttiga” margarinerna bara var plastmolekyler (eller nåt). Tänk vilken skräll att det är bättre att äta det som finns naturligt i vår miljö än att glufsa i sig processade konstgjorda ämnen. Men ändå finns det kvar en misstänksamhet mot vanligt smör och mjölk med 3 % fett. Vi är välprogrammerade. Margarinförsäljarna har haft plats i vår hjärna så länge att det är svårt att tro på att vanligt fett är hälsosamt. Vi är ganska lättlurade får man erkänna.
Det senaste året har jag försökt leva så kravlöst som det är möjligt. Jag har slängt vågen på Tippen och ätit precis vad jag har haft lust med. Lite förvånande mår jag väldigt bra när jag äter det jag är sugen på. Följer kroppens flöde liksom, den får styra vad och när jag ska äta. Då blir det faktiskt regelbundna måltider med varierad kost. Mitt problem är att jag äter mer än jag behöver. För att det är så gott med mat. Eller beror det på något annat? Jag har forskat lite på mig själv. Ju mer socker jag äter, desto mer sugen blir jag. Ju mer kaffe jag dricker desto mer sugen blir jag. Och om jag låter det gå för lång tid mellan målen så är det helt kört, då går jag omkring och är sugen resten av dagen. Det är som om hjärnan fortfarande är hungrig fast kroppen och magen skriker att det är fullt.
Jag skulle inte bry mig så mycket om det inte var så att mina arbetsbyxor har blivit för små. Det var arbetet med min bakbok som ställde till det. Jag åt och åt. För att smaka och testa om recepten funkade. Men också för att frysen blev full ganska fort. Min omgivning hjälpte mig att äta upp kakorna, men det hamnade många i min mage ändå. Nu känner jag konsekvenserna tydligt. Knappen i mina arbetsbyxor gör ONT. Hemma går jag mest i mjukisbyxor. Så det är dags att göra någonting. Men absolut inte göra våld på kroppen. Min egen variant av nyttigt ätande blir att under en månad undvika vetemjöl, socker och margarin. Ska bli spännande att se vad som händer.
Smart drag att undvika mjöl och socker lagom till påsk va? Nu hoppas jag att jag orkar stå emot alla frestelser den kommande helgen. Men jag önskar er andra en Goood Påsk! (Och naturligtvis betyder inte detta att jag slutar att baka goda saker, det innebär bara att jag kommer bjuda mer och äta mindre en månad. Eller tills arbetsbyxorna passar igen. 😉 )